Inget större inlägg den här gången men en ny bild iallafall, en kungsörn från Västerbottens skogar. Stort och smått ja, det har blivit lite olika motiv den senaste tiden. Allt från den större kungsörnen, via strömstaren i havsöringsån till småfåglarna vid matningen hemmavid. Och det roliga är ju att allt har sin charm. Förvänta er lite mer bilder framöver.

Har ni besökt Fotomässan i Stockholm eller Naturfotofestivalen i Vårgårda den senaste tiden har ni kunnat se en del av mina bilder där. Väntar på leverans av dessa, så snart finns det lite nya bilder att inhandla för den hugade.

Tidigare i veckan var det dags att dra igång skogsmatningen i skogen hemmavid igen. Redan från start var det bra aktivitet och efter två dagar har det redan varit sparvhök, spillkråka, större hackspett, nötskrika, nötkråka, trädkrypare, nötväcka, talltita, blåmes, talgoxe och kungsfågel som synts till vid eller kring matningen. Det är förstås inte de mest exklusiva arterna men trots det är det alltid spännande att vara där och få ta del av vad som händer. Skönt att ha något litet projekt nära inpå knuten också för de dagar man inte har så mycket tid. Fotografiskt är det ju också en utmaning att ta någon intressant bild på ”de vanliga” som till råga på allt är väldigt kvicka också.

Några bilder har det redan blivit, bland annat på blåmesen ovan med tjusiga höstfärger i bakgrunden. När jag får tid kommer en ny sida för matningen också med lite bilder, håll koll!

Allt eller inget, ja, det är verkligen så det känns för tillfället. För tredje dagen i rad hade jag en kanonmorgon med framlockad älg. Snacka om kontraster, från noll action under hela hösten till osannolikt flyt de senaste dagarna. Morgonen började också osannolikt bra, placerade mig intill en liten kulle och hade förhoppningar om att kunna få upp en tjur där. Chansen kändes dock liten. Men jag behövde bara locka i någon minut innan jag fick svar och nästan direkt efter dök det upp ett fint exemplar. På kullen! Där stod den ett tag och försökte greppa läget innan den sakta traskade vidare. Ibland känns det så enkelt. Strax därefter svarade nästa tjur på locket men den ville inte samarbeta lika mycket, så där blev det inga bilder att tala om. 

Att vara ute en höstmorgon och locka på skogens konung, det är verkligen en upplevelse!

Plötsligt stämmer det! Höstens älglock har varit segt som sagt men den här morgonen stämde allt. Klart väder, vindstilla och åtta minusgrader och framför allt fick jag äntligen fram några älgar igen. Tre tjurar närmare bestämt. Den största av dom, till hornen sett iallafall, hade också två kor i släptåg vilket gjorde den lite mindre intresserad av mina lock men ett tag stannade den iallafall. Individen på bilden var den jag hade på plats längst, runt trettio minuter!

Och glädjande nog ser vädret ut att hålla i sig, ser fram emot morgondagen!

Tänkte att jag skulle ta och uppdatera om lite saker som är på gång framöver. Sitter just nu och kollar igenom lite bilder till ett bokprojekt som Biofoto driver. Kommer att bidra med ett tiotal bilder och boken är väl inte allt för långt bort i tiden. Kul, och framförallt roligt när det dyker upp lite bilder man inte ens visste att man hade tagit när man sitter och kollar igenom arkiven. En sådan bild är den här spanande lappugglan som plötsligt dök upp. Minns dagen jag tog den men hade inte kolla på just den här bilden. Jag gillar den dock, tycker den väl förmedlar känslan man hade där och då att min närvaro inte kunde bekymra ugglan mindre.

Vad mer? Som jag skrev på Instagram för nån dag sedan så har jag med ett gäng bilder till Biofotos utställningar på Fotomässan i Stockholm (6-8/11) och Naturfotofestivalen i Vårgårda (30-31/10). 

Foto då? Jobbar på med att locka lite älg under jaktuppehållet. Har varit blåsigt och inte speciellt fördelaktiga förhållanden men skam den som ger sig. 

Var ute och lockade lite älg tidigt i morse. Nu var förutsättningarna inte optimala, blåsigt och lite regnstänk, så resultatet blev därefter och endast den här lilla tjuren hamnade på minneskortet. Skönt att vara ute hur som helst och spännande är det ju alltid. 

Andra morgonen i gömslet och andra bomturen. Dock inget att nedslås över, även det här var en fin morgon och likt gårdagen så var det en del rörelse kring gömslet om än inte framför kameran. Spänning, precis som det ska vara vid gömslefotografering med andra ord. Att bli utan bilder då och då är något som hör till den här typen av fotografering och det är bara att gilla läget. Vilda djur och fåglar ska inte dyka upp som på beställning utan de kommer när de kommer men med lite kunskap om arten kan man ju öka chanserna till bilder avsevärt. Kunskap och att man lägger ner lite tid tycker jag också ger ett mervärde i en bild jämfört med ett slumpskott även om de också är välkomna emellanåt. 

Hur som helst, jag har ju min bildidé för det här lilla projektet, den drickande älgen, och även om jag kan få andra, lättare och framför allt fler älgbilder på andra ställen så kör jag vidare på detta. För eller senare lyckas det, kanske i år eller kanske blir det nästa. Bilden är från i morse och här ser man motsatt strandkant från gömslet. Bara skogens konung som fattas, kanske nästa gång?

Första dagen i gömslet, bomtur. Kom ut strax innan 03:00, fullmånen lyste upp myren och sjön. Klart stämningsfullt. I takt med att solen började stiga vaknade också korparna till liv, det är något speciellt med att sitta och lyssna på dom. Att älg fanns i närheten var helt klart, några gånger brakade det till rejält i skogen intill sjön men som sagt, den här morgonen ville ingen visa sig. Framåt 6-tiden blev det lite småkyligt så imorgon åker Heatpalen med också.

I brist på älg kunde jag iallafall fota lite på fullmånen och på hemväg stannade jag till vid orrmyren. Nio tuppar kunde jag på avstånd se framför gömslet och några spelade faktiskt lite. Om det blir en riktigt kall och klar morgon kan det nog vara värt ett försök där också framöver. Nya tag imorgon!

Jag jobbar vidare med älg och även i morse var det bra fart i markerna. Under augusti ligger det gärna en hel del dimma på mornarna som tillsammans med den stigande solen kan ge ett bra resultat, även om det inte velat sig på den fronten ännu i år. Snart är det även dags att börja hoppas på lite nyfejade horn och att börja locka så det är bara att ligga i. Men, jag gillar också älgmötena även de gånger det inte resulterar i kanonbilder, det är mäktiga djur alldeles oavsett. På bilden har klockan just passerat 04:30 och älgtjuren vädrar. Mörkret kryper sig onekligen på och de ljusa nätterna är förbi, men än kan man hitta hjälpligt fotoljus vid 4-tiden.

Under sommaren har jag utöver fotandet, som nämnt, även filmat en del. Och även om foto såklart är nummer ett så är filmen faktiskt rätt kul att pyssla med också. I dagarna har jag lagt upp fem nya filmklipp på Youtube för beskådan. Kolla gärna in dom via min kanal (länk finns under Övrigt i menyn) eller så har ni direktlänkarna här:

1. Räv
2. Räv
3. Räv
4. Älg
5. Älg

Åter igen en tidig morgon och åter igen bestod planerna av älg och räv. Gav mig av vid 01:00 och rätt snabbt kunde jag konstatera att det var mycket älg i rörelse. Fick en del bilder innan det var dags att sikta in sig på rävungarna istället. Inte heller där tog det någon lång stund innan den första ungen visade sig. Även här blev det en hel del bra skott, jäkligt skoj!  På bilden tar två av rävungarna det lugnt, obrydda om min närvaro. Ytterligare en rävbild hittar ni på Facebook och där finns även en älg från morgonen att beskåda.

Ytterligare en morgon med siktet inställt på älg. Det mest bestående blev dock mötet med den här oblyga räven som inte tycktes bekymra sig märkbart om min närvaro. Under en kvart kunde jag knäppa en hel del bilder på den men oftast var den alldeles för nära för att få till något vettigt i kompositionsväg. Kunde också sitta och spana på en annan räv som jagade på ett hygge en bra stund. Älg då? Sju stycken kunde räknas in den här morgonen. Åter igen klart mycket mindre än de senaste åren men det är kanhända mest slumpen som rår för det. Fin morgon i vilket fall!

När man så trodde att det skulle bli lite stiltje i fotograferandet ett tag dök dom plötligt upp, hökugglans ungar. Förra året häckade hökugglorna i samma område och på senaste tiden har jag ju sett dom jaga igen men känslan var att det nog inte var någon häckning i år, då brukar de ju ses lite mer frekvent. Men plötligt satt de alltså där ändå, ett helt gäng hökuggleungar. Tiggandes på sitt karaktäristiskt hesa vis. Och säkerligen har dom redan varit ute ett tag då dom var goda flygare. Några bilder bjöd dom iallafall på ändå. Föräldrarna matade gång på gång och det enda som verkade jobbigt i en hökugglas liv för tillfället var nog trasten som var lite besvärande vid något tillfälle. Kul att se att även dessa fick fram ungar i år!

Något annat nytt? Jag finns nu på Instagram också (hundra år efter alla andra, jag vet), här hittar ni mig! Har även lagt till lite nya länkar på hemsidan också, bland annat till Lars Altberg och Jimmy Hakola, kolla gärna in dom!

Fram till nyår var hökugglorna rätt lätta att sikta ute i markerna. Sen var det som att något hände och efter det har jag bara sett någon enstaka individ. Men de två senaste veckorna så har jag kunnat se hökuggla igen på ett av dom ställen där de häckade förra året. Några ungar har jag inte hört tigga i år men jag har inte heller lagt något fokus på att kolla upp saken närmare. Hur som helst, kul att de är tillbaks! Hökugglan föredrar ju allt som oftast toppen på en torraka som spaningsplats vilket inte är bildmässigt optimalt
men den här bilden på ugglan i kvällens sista ljus blev rätt bra ändå. 

Ytterligare bilder hittar ni som vanligt här eller genom att gå till Uggleåret 2015 under fliken Projekt i menyn. Har också uppdaterat med lite pärlugglor på både bild och film, här!

Det har varit mycket ugglor en tid nu. Kul såklart, det är ju mina favioriter men i takt med vårens framsteg börjar det också att röra på sig i älgmarkerna. Än är det väl mest fjolingarna man stöter på men om inte allt för länge bör man kunna sikta lite nya kalvar också. Ännu har jag inte varit ute på någon riktad älgsväng i år men det närmar sig och inte minst ska det blir spännande att se om jag även i år kommer att få träffa kon med det skadade örat och förhoppningsvis med någon ny kalv i släptåg. Henne har jag träffat på under många år nu och hon känns igen på sitt ena öra som saknar en stor del. Oftast ses hon också på samma ställe så det verkar vara en stationär dam. Nu vet man ju aldrig om hon överlevt jakten men hon ser ut att ha varit med några år så förhoppningsvis har hon överlistat jägarna även den här gången.

Bilden är från en regnig natt för några dagar sedan, klockan har just passerat halv ett då vi stannar upp och betraktar varandra ett tag.

Egentligen hade jag andra saker planerade för den här morgonen men då väckarklockan ringde kl.02:15 och vädret kändes lite ostabilt blev det ändrade planer. Tog en snabbvisit ut i slagugglemarker istället. Ett fint val skulle det visa sig, kanske inte vädermässigt men väl upplevelsemässigt. Lugnet var totalt, bara smattrande regn, lite fågelsång och ungarnas högljudda tiggande från stubben. Men plötsligt tiggdes det från annat håll också. Efter lite spanande kunde jag lokalisera den första i kullen som lämnat boet sittandes en bit ifrån mig. Knäppte några bilder och satt en stund i det ihållande regnet och tittade på ungens förehavanden innan jag drog mig tillbaks mot bilen igen. Hela tiden under överinseende av honan, som verkligen är en dam att ha respekt för i sådana här lägen.

Som sagt, vädret kanske inte tillät några vidare bilder den här morgonen men återigen bjöd naturen på en härlig upplevelse och för mig är det en minst lika stor del av fotandet som bilden i sig. Något att vara tacksam för!

Nästa lördag, den 30/5, visar jag några bilder på Planket-utställningen i Döbelns park här i Umeå. Och det blir inte helt oväntat några ugglor som hänger där. 10:00-17:30 är tiden, kolla gärna förbi! Mer info om Planket hittar ni här.

Fram tills dess har jag några andra saker planerade också, hoppas att någon av dessa ska leverera lite bilder men som vanligt i den här branchen så kan man aldrig vara säker. Men det visar sig!

När det ihållande regnet äntligen lättade igår eftermiddag bestämde jag mig för en tur ut i ugglemarker. Under några timmar kunde jag sitta och se på slagugglefamiljens förehavanden, hanen som jagade framgångsrikt och kunde leverera fyra feta sorkar till sin familj och honan som låg i stubben med en eller flera ungar. Det är också intressant att ta del av ugglornas kommunikation, hanen med sitt dova hoande när en sork fångats och honan som svarar på sitt skällande sätt. När jag efter några timmar traskar efter grusvägen tillbaks mot bilen gör jag det med ett leende på läpparna och en skön känsla inombords, stunder som den här är ett rent previlegium att få uppleva! 

Ytterligare bilder hittar ni här eller genom att gå till Uggleåret 2015 under fliken Projekt i menyn. Och en film, bland annat på en sorkfrossande unge, hittar ni här!

Gjorde som sagt en snabbvisit i örngömslet häromdagen också när jag ändå var ute och kollade efter pärlugglor. Det är ju så att man ska vara på plats i gömslet innan det ljusnar på morgonen och sitta tills dess att mörkret åter lagt sig men den här tiden på året funkar det också att smyga sig ut mitt på dagen vilket var vad jag gjorde. Behövde inte vänta längre än en halvtimme innan det var örn på plats och jag kunde knäppa några bilder. Troligtvis var det fler örnar i närheten av beteendet att döma och den drog snart igen men jag fick iallafall med mig några bilder i det hårda eftermiddagsljuset innan även jag avvecklade för dagen. Effektivt nyttjande av tiden!

Pärlugglan kollar läget utanför sitt bohål. Ett besök vid tallen invid lägdan har blivit något av en tradition när våren närmar sig och igår gjorde jag slag i saken och trotsade lera och slask på vägarna för att se om någon var hemma även i år. Och visst var det så! Så nu är det bara att önska dom lycka till och hoppas på en lyckad häckning! Som traditionen bjuder så knäppte jag nån bild också innan jag vände tillbaks, tyvärr hade jag mixtrat lite med inställningarna tidigare vilket jag inte upptäckte förrän i efterhand, men men. Passade också på att kolla runt femton tallar till men där var det var tomt. Kanske för tidigt ännu, kanske blir det inget i dessa i år. Ytterligare en bild från dagens besök hittar ni här eller genom att gå till Uggleåret 2015 under Projekt i menyn.
 
Pärlugglan är en liten favorit och samtidigt en uggla som gäckar mig lite. Nattaktiv som den är så är det ju inte helt enkelt att få till bilder på den utanför bohålet. Men jag ser det som ett litet projekt, gott så.

Gjorde också en snabbvisit i Connys örngömsle under dagen, en bild därifrån kan du hitta på min facebooksida, här! Kanske kommer det upp någon här också.

Även om dom mest intensiva speltiderna för orren fortfarande är ungefär en månad bort i tiden så börjar det ju så smått att dra ihop sig. Med det i åtanke och en lovande väderprognos så kunde jag inte motstå att ta en morgon i orrgömslet i onsdags för att kolla läget. Myren är fortfarande snötäckt och skaren gör promenaden ut till gömslet lättsam. Tyvärr visar det sig också att snötäcket är så pass tjockt så att jag inte kan använda mig av de lägre fotogluggarna men det gör egentligen inget den här tiden på året. Vid 04:00 är jag inne i gömslet, har satt fart på värmaren och bäddat ner mig i sovsäckar. En timme senare ljusnar det och strax därefter hör jag orrarna anlända till myren utanför. En liten stund spelar de lite tafatt innan något stör och de lyfter igen. Väntar några timmar till innan jag ger upp och konstarerar att det fortfarande är lite tidigt för orrspel men som alltid är det ju trevligt att vara ute ändå. Och jag vet att det snart är full action på myren igen, det är bara att ge sig till tåls.

Som jag skrev igår så fick jag också en hel del fina skott på räven i snön i måndags och här är ett av dom. Snöfall är ju en väderlek som verkligen gör sig bra bildmässigt och prognoserna såg lovande ut så förväntningarna på dagen var höga även om man som vanligt aldrig vet hur det kommer att utveckla sig. Räven rörde sig dock kring gömslet under hela dagen och när snön föll som ymnigast passade den på att göra ett av sina besök och visa upp sig framför kameran. En individ i mycket god kondition som verkligen gjorde sig på bild. Som vanligt är det lite knepigt med autofokusen när det snöar mycket men man får gilla läget och jobba på.

Hornugglan jagar över fälten just utanför Umeå en tidig junimorgon för något år sedan. Här samsas den allt som oftast med jordugglan som definitivt är den av dom två som jag haft mest lycka med genom åren. De lirar kanske inte riktigt i samma liga som exempelvis lapp- och slaguggla men jag uppskattar båda arterna. Bildmässigt har jag några idéer för både jord- och hornuggla som jag gärna skulle vilja ta i år och kanske är det just hornugglan som lockar lite extra. Med största sannolikhet blir det nog åter igen en hel del timmar här med kameran när våren gjort sitt inträde.

Tidigare i veckan körde jag ett spontanrace i Connys två skogsgömslen under en dag. Förutsättningarna växlade hela dagen med allt från sol till regn via snö med det resulterade i vilket fall i en hel del bra bilder. Inte minst vid lavskrikegömslet då. Den nyfikna och orädda lavskrikan, eller koksiken om vi tar det på västerbottniska, dyker ju närgånget upp lite då och då vid vandringar i skog och mark men det är ju klart tilltalande att kunna fota den under mer ordnade former ibland också. Mer info finns här för den som är intresserad. Även vid det andra gömslet var aktiviteten bra men bilder därifrån tar vi en annan gång.

Eftersom norrskensprognoserna såg lovande ut och vädret var klart och stilla så tog jag en tur ut i skogarna i natt. Jag hoppades också kunna höra någon uggla och knappt hade jag kommit ut innan jag hörde den första slagugglan en bit bort i skogen. Det är läckert att stå där i mörkret under stjärnorna och lyssna till ugglornas sång och inte blev det sämre då norrskenet sent omsider visade sig. Nu ville det inte riktigt explodera men några bilder fick jag iallafall med mig hem. 

Totalt hörde jag tre slagugglor och fyra pärlugglor som ackompanjerade norrskenet under natten. Stämningsfullt!

Våren närmar sig sakta men säkert och med den förhoppningsvis nya härliga ugglemöten. Tills dess kan man ju alltid botanisera lite i tidigare års bildarkiv och oftast hitta någon ny som man missat sedan tidigare. I trakterna av Åmsele förevigades den här fokuserade slagugglans framfart över hygget under en kväll som även gav fina bilder på pärlugglans ungar.

Nu kan ni hitta två nya sidor här på hemsidan. Båda finns under fliken Projekt i menyn ovan och det är dels en sida om min skogsmatning (se här) samt en sida om uggleåret 2015 (se här).

Matningen är ju inget storslaget projekt men det finns en viss spänning även i det lilla och det är skönt att ha något runt hörnet då tiden är knapp. Och ugglor är ju som alla vet min huvudsakliga inriktning när det kommer till foto och på den sidan kommer man att kunna följa min framfart i uggleskogarna både med och utan kamera under året.

På bilden: Svartmes från matningen, Röbäck.

De senaste dagarna har, som jag skrev tidigare, ägnats åt duvhöken. En av de absolut vackraste rovfåglar vi har i skogarna.

Allra helst hittar jag ju mina motiv inom Västerbottens gränser men det finns ett annat område som jag också håller väldigt högt och som jag väldigt gärna återkommer till gång på gång och det är Svartådalen i Västmanland, närmare bestämt i trakterna kring Salbohed. Jag tror det var 2011 som Daniel berättade om sina planer på ett duvhöksgömsle här och när han förra hösten drog igång så bokade jag naturligtvis ett par dagar. Tyvärr prickade jag in ett oerhört skitväder då så förhoppningen vid årets besök var först och främst lite bättre förutsättningar.

Och så blev det, det dröjer inte länge efter att det ljusnat den första morgonen innan jag hör duvhöken ropa i närheten. På nolltid går man från att ha suttit halvslumrande med en kåsa kaffe i näven till att på helspänn spana ut framför gömslet. Det är nog en av de stunder jag gillar allra bäst, när man ser och hör på omgivningen att något är på väg att hända och man bara sitter och väntar på när det ska ske. Och så plötsligt så sitter hon där framför gömslet, den vackra duvhökshonan.

Efter två lyckade dagar med välfyllda minneskort kan jag inte annat än vara nöjd.

Avslutningsvis vill jag tipsa om ett boende här nere och det är Salbohedgården! Att bo hos Johan och Wilma rekommenderas verkligen om man har vägarna förbi!

Äntligen kan man börja se att dagarna blir längre igen, att ljuset är på väg tillbaka, och efter några trista veckor med gråväder så börjar även inspirationen infinna sig igen. Således också dags för årets första blogginlägg. Då förutsättningarna varit som de varit har jag nöjt mig med att till största del fota vid min skogsmatning hemmavid den senaste tiden. Det är ju förstås inga ugglor eller andra rovfåglar som är aktuella här men var sak har ju sin charm. Här är det full fart dagarna igenom, inte minst på mina favoriter talltita och svartmes som båda är frekventa besökare vid maten. Det är fascinerande att se hur orädda de är trots att jag fotograferar helt öppet, utan gömsle, bara fem-sex meter framför maten. Hackspettarna är ju lite skyggare och har mest cirkulerat i närområdet men den senaste tiden har den större hackspetten på bilden också vågat sig ner när jag är på plats. Riktigt kul!

Under rubriken Projekt i menyn här ovan kommer det att dyka upp lite mer om skogsmatningen framöver också, håll utkik!