När man så trodde att det skulle bli lite stiltje i fotograferandet ett tag dök dom plötligt upp, hökugglans ungar. Förra året häckade hökugglorna i samma område och på senaste tiden har jag ju sett dom jaga igen men känslan var att det nog inte var någon häckning i år, då brukar de ju ses lite mer frekvent. Men plötligt satt de alltså där ändå, ett helt gäng hökuggleungar. Tiggandes på sitt karaktäristiskt hesa vis. Och säkerligen har dom redan varit ute ett tag då dom var goda flygare. Några bilder bjöd dom iallafall på ändå. Föräldrarna matade gång på gång och det enda som verkade jobbigt i en hökugglas liv för tillfället var nog trasten som var lite besvärande vid något tillfälle. Kul att se att även dessa fick fram ungar i år!

Något annat nytt? Jag finns nu på Instagram också (hundra år efter alla andra, jag vet), här hittar ni mig! Har även lagt till lite nya länkar på hemsidan också, bland annat till Lars Altberg och Jimmy Hakola, kolla gärna in dom!

Fram till nyår var hökugglorna rätt lätta att sikta ute i markerna. Sen var det som att något hände och efter det har jag bara sett någon enstaka individ. Men de två senaste veckorna så har jag kunnat se hökuggla igen på ett av dom ställen där de häckade förra året. Några ungar har jag inte hört tigga i år men jag har inte heller lagt något fokus på att kolla upp saken närmare. Hur som helst, kul att de är tillbaks! Hökugglan föredrar ju allt som oftast toppen på en torraka som spaningsplats vilket inte är bildmässigt optimalt
men den här bilden på ugglan i kvällens sista ljus blev rätt bra ändå. 

Ytterligare bilder hittar ni som vanligt här eller genom att gå till Uggleåret 2015 under fliken Projekt i menyn. Har också uppdaterat med lite pärlugglor på både bild och film, här!

Det har varit mycket ugglor en tid nu. Kul såklart, det är ju mina favioriter men i takt med vårens framsteg börjar det också att röra på sig i älgmarkerna. Än är det väl mest fjolingarna man stöter på men om inte allt för länge bör man kunna sikta lite nya kalvar också. Ännu har jag inte varit ute på någon riktad älgsväng i år men det närmar sig och inte minst ska det blir spännande att se om jag även i år kommer att få träffa kon med det skadade örat och förhoppningsvis med någon ny kalv i släptåg. Henne har jag träffat på under många år nu och hon känns igen på sitt ena öra som saknar en stor del. Oftast ses hon också på samma ställe så det verkar vara en stationär dam. Nu vet man ju aldrig om hon överlevt jakten men hon ser ut att ha varit med några år så förhoppningsvis har hon överlistat jägarna även den här gången.

Bilden är från en regnig natt för några dagar sedan, klockan har just passerat halv ett då vi stannar upp och betraktar varandra ett tag.