Jag gillar att kunna  följa en och samma individ under längre perioder. Det är då man får chansen att verkligen studera beteenden och personligheter vilket definitivt adderar till upplevelsen. När det gäller älg så hade jag under flera år möjligheten att följa kon med det skadade örat och hennes kalvar. Hon kändes lätt igen på hennes vänstra öra som av någon anledning var skadat och år efter år kunde jag hitta henne på näst intill exakt samma ställe. De senaste två somrarna har jag dock inte sett till henne och antog att hon helt enkelt fallit offer för jakten eller möjligtvis ålder då det verkade vara en dam med rätt många år på nacken. Men döm av min förvåning, i morse stod hon plötsligt där igen, med sitt omisskännliga öra i profil! Fantastiskt roligt! Mager men till synes rätt välmående ändå. Inga kalvar den här gången men väl en mindre tjur i släptåg. En lång stund hade jag möjlighet att betrakta dom betandes på hygget och några bilder blev det också i motljuset.

För övrigt så kan man konstatera att tjurarnas horn verkligen börjar växa till sig nu. Fick lite dokumentationsbilder på några rejäla pjäser i morse också (en bild finns på Facebook, klicka här). Längtar verkligen till månadsskiftet september-oktober då man kan börja locka! Ytterligare en höjdpunkt på året.

Älg (Alces alces), Canon 5DmkIII, Canon EF 600/4L IS, Canon EX 1,4x III.

En hornuggleunge sitter med kvällsolen i ryggen i det täta lövverket. Sommaren 2016 kommer ju knappast att gå till historien som den bästa sommaren för ugglorna i länet. Trots idogt spanande i både kända och okända marker har jag inte hittat en enda häckning oavsett art och bara sett någon enstaka uggla över huvud taget. Men, plötsligt för någon vecka sedan dök det upp ett läge på hornuggla! Ute på en fin liten ö har de valt att häcka och jag fick några dokumentationsbilder på föräldrarna och tre ungar i boet den kvällen (finns på Facebook) men framför allt blev det en fin naturupplevelse då det sent på kvällen drog igång med matning av ungarna. Flera snabba sorkleveranser i följd tydde också på att tillgången på gnagare verkade riktigt bra.  

Igår kväll blev det åter igen läge att komma sig ut till hornugglorna på ön och det ville man ju inte gå miste om. Trodde inte att jag skulle ha möjlighet till det igen då schemat i övrigt sett väldigt tight ut men det får väl räknas som en härlig bonus då! Det tog inte någon längre stund innan den första ungen lokaliserats och en stund senare även en andra. Helt klart lite skillnad i storlek sedan sist så mat ser det fortfarande ut att finnas! Trots att de fortfarande är relativt små visade de sig också vara förhållandevis goda flygare redan även om det ser ut att behövas lite svängrum än så länge. Blev en hel del fina bilder på ungarna och även någon skymt av föräldrarna innan det var dags att packa ihop grejerna igen. En kanonkväll och det är bara att tacka de som tackas bör för det!

Hornuggla (Asio otus), Canon 5DmkIII, Canon EF 300/2.8L IS.

Jag älskar att vara ute under de tidiga morgnarna. Då råder ett lugn och en tystnad man inte hittar under någon annan tid på dygnet, då är naturen som allra mest rofylld och storslagen. Även ljuset och dimman som ofta ligger över myrar och sjöar under julinätterna hjälper till att skapa en magisk stämning. 

Mitt i det totala lugnet betar en rödbrun älgkalv. Då och då stannar den till och vädrar lite för att sedan äta vidare. För varje vecka som går allt mer lik en vuxen älg i beteende och rörelsemönster. En bit bort ligger kon i grönskan och bara ett par öron som sticker upp avslöjar hennes närvaro under dom trettio minuter jag befinner mig hos älgfamiljen. Åter igen visar det sig hur det ligger ett speciellt lugn hos en ko med kalv som sällan ses hos andra älgar. 

Det är morgnar som den här som gör det värt att gå upp vid 02.00.

Älg (Alces alces), Canon 5DmkIII, Canon EF 300/2.8L IS, Canon EX 2x III.